Blev en dag ikappsprungen av en man på gatan som jag fotograferat, när jag på lunchen tog en promenad.

Mannen frågade om jag fotograferat honom i ett ganska aggressivt tonfall och jag valde att lugnt konstatera, ja det gjorde jag. Mannen svarar stressat, ta bort dom! Varpå jag förklarar att vi befinner oss på en offentlig plats. Han nöjer sig inte med svaret och då jag själv gjort en snabb bedömning av filerna och att de inte skulle glädja mig i framtiden så bestämmer jag mig att tillmötesgå mannens önskemål samtidigt som jag erbjuder honom mitt visitkort, han avböjer och löper därifrån när han sett att jag raderat bilderna.

Gjorde jag rätt och hur skulle du ha agerat?

Timo Peter Grönlund sa:

Blev en dag ikappsprungen av en man på gatan som jag fotograferat, när jag på lunchen tog en promenad.

Mannen frågade om jag fotograferat honom i ett ganska aggressivt tonfall och jag valde att lugnt konstatera, ja det gjorde jag. Mannen svarar stressat, ta bort dom! Varpå jag förklarar att vi befinner oss på en offentlig plats. Han nöjer sig inte med svaret och då jag själv gjort en snabb bedömning av filerna och att de inte skulle glädja mig i framtiden så bestämmer jag mig att tillmötesgå mannens önskemål samtidigt som jag erbjuder honom mitt visitkort, han avböjer och löper därifrån när han sett att jag raderat bilderna.

Gjorde jag rätt och hur skulle du ha agerat?

Klicka för att se resterande...

Du är inte skyldig att radera bilden.

Om du gjorde rätt eller fel vet bara du. Kändes det fel för dig så gjorde du fel. Om det inte spelade någon roll så gjorde du rätt.

fotograf-magnus-stalberg sa:

Du är inte skyldig att radera bilden.

Om du gjorde rätt eller fel vet bara du. Kändes det fel för dig så gjorde du fel. Om det inte spelade någon roll så gjorde du rätt.

Klicka för att se resterande...

Formellt är läget klart, jag hade haft rätt att behålla dem om man ska tolka situationen efter lagboken.

Men en situation är ju så mycket mer än en juridisk tolkning av händelsen.

Eftersom vi fotografer allt oftare ifrågasätts och utsätts för press utifrån, ställer jag mig frågan huruvida vi bör svara som vi blir bemötta eller om vi ska vända andra kinden till.

Denna gång valde jag det senare, men efteråt tänker jag att kanske borde jag ha stått upp för min och alla andra fotografers rätt.

Inte för att jag känner mig kränkt av frågan att radera bilderna, utan mer av princip för att hävda fotografers rätt och egen rådighet i denna typ av situationer.

En annan gång kanske bilderna har ett faktiskt värde och då kan det ju hända att den allmänna opinionen svängt, delvis pga "slappa" fotografer inte försvarat sina rättigheter tidigare.....

Fanns det inga speciella, underliggande eller uppenbara humanitära skäl som jag kunnat sympatisera med, så hade jag vägrat radera bilderna personligen.

Undantag är om jag känt mig hotad med tex. vapen, ett helt gäng, eller annan liknande situation.

Då hade jag naturligtvis gjort det under tvång/hot (är inte värt att strida med risk för liv/hälsa för att par av mina amatörmässiga bilder av tveksamt värde), men också valt att polisanmäla händelsen och de kriminella.

Intressant reflektion, tack för svaret!

martinot sa:

Fanns det inga speciella, underliggande eller uppenbara humanitära skäl som jag kunnat sympatisera med, så hade jag vägrat radera bilderna personligen.

Undantag är om jag känt mig hotad med tex. vapen, ett helt gäng, eller annan liknande situation.

Då hade jag naturligtvis gjort det under tvång/hot (är inte värt att strida med risk för liv/hälsa för att par av mina amatörmässiga bilder av tveksamt värde), men också valt att polisanmäla händelsen och de kriminella.

Klicka för att se resterande...

Din reflektion är värdefull och jag tackar så mycket för svaret!

Jag har två kort i min kamera inställd på backup. Raderar jag bilden på första kortet, finns den kvar på det andra. Bra i din situation om man inte orkar tjafsa.

Timo Peter Grönlund sa:

Blev en dag ikappsprungen av en man på gatan som jag fotograferat, när jag på lunchen tog en promenad.

Mannen frågade om jag fotograferat honom i ett ganska aggressivt tonfall och jag valde att lugnt konstatera, ja det gjorde jag. Mannen svarar stressat, ta bort dom! Varpå jag förklarar att vi befinner oss på en offentlig plats. Han nöjer sig inte med svaret och då jag själv gjort en snabb bedömning av filerna och att de inte skulle glädja mig i framtiden så bestämmer jag mig att tillmötesgå mannens önskemål samtidigt som jag erbjuder honom mitt visitkort, han avböjer och löper därifrån när han sett att jag raderat bilderna.

Gjorde jag rätt och hur skulle du ha agerat?

Klicka för att se resterande...

Jag hade bara raderat bilderna om jag hade känt mig ordentligt hotad. Folk ska lära sig att andra människor får ta deras bilder i det offentliga precis hur mycket de vill. Att ge efter gör bara att de fotograferade tror att de har rätten på sin sida. Givetvis är det du som person som har det slutgiltiga valet och jag vill inte på något sätt kritisera dig utan jag beskrev bara hur jag tänker.

Mvh
Fredrik

Timo Peter Grönlund sa:

Blev en dag ikappsprungen av en man på gatan som jag fotograferat, när jag på lunchen tog en promenad.

Mannen frågade om jag fotograferat honom i ett ganska aggressivt tonfall och jag valde att lugnt konstatera, ja det gjorde jag. Mannen svarar stressat, ta bort dom! Varpå jag förklarar att vi befinner oss på en offentlig plats. Han nöjer sig inte med svaret och då jag själv gjort en snabb bedömning av filerna och att de inte skulle glädja mig i framtiden så bestämmer jag mig att tillmötesgå mannens önskemål samtidigt som jag erbjuder honom mitt visitkort, han avböjer och löper därifrån när han sett att jag raderat bilderna.

Gjorde jag rätt och hur skulle du ha agerat?

Klicka för att se resterande...

En anledning till att jag har kryptering påslagen på min 7D. Man kan visa på skärmen och fråga vilka av frågetecknen där som är en bild på honom.
För övrigt är bilderna kvar på minneskortet om du inte skrivit över. De kan vara bra att återskapa om det nu är så att han gjort en kriminell handling och därför varit orolig för bilderna.


Kryptering:
Https://kameratrollet.se/2016/08/31/kryptera-dina-canonbilder-medan-du-fotograferar/

Återskapning:
Https://kameratrollet.se/2013/05/19/aterskapa-forlorade-bilder/

Förutom det juridiska och rättigheter på allmän plats så drar jag en egen gräns vid hur tydlig och synlig jag är. Kan jag uppfattas att smyga omkring med en liten, tyst, kamera så är jag mer ödmjuk.

Har jag riggat upp ett stativ, kollar vinklar och justerar med 645an så krävs det polis, militär eller annat beväpnat sällskap innan jag raderar något.

Men så har jag allvarlig 187cm & 0,1 ton bister finsk blick.

nittinie bord sa:

/.../

Men så har jag allvarlig 187cm & 0,1 ton bister finsk blick.

Klicka för att se resterande...

Det underlättar i många knepiga situationer.

Tack alla för intressanta och bra svar!

nittinie bord sa:

Förutom det juridiska och rättigheter på allmän plats så drar jag en egen gräns vid hur tydlig och synlig jag är. Kan jag uppfattas att smyga omkring med en liten, tyst, kamera så är jag mer ödmjuk.

Har jag riggat upp ett stativ, kollar vinklar och justerar med 645an så krävs det polis, militär eller annat beväpnat sällskap innan jag raderar något.

Men så har jag allvarlig 187cm & 0,1 ton bister finsk blick.

Klicka för att se resterande...

Mycket intressant och bra svar!

Tänker så här:

De rent tekniska bitarna med kryptering och återskapande av filer är inget jag idag kan eller är intresserad av att kunna. Dock tänkvärt inför kommande kameraköp, helt plötsligt fick två minneskort en extra betydelse.

Själv är jag öppen med min D600 eller D7200 oftast har jag 18-35an på och ibland 50mm/85mm. Min avsikt är att avbilda Stockholm i rörelse och jag syns när jag fotograferar, även om jag ibland "skjuter från höften" så är ljudet allt annat än diskret när man tar 3-5 bilder i sekvens.

I normalfallet önskar jag bara använda bilder från situationer som jag moraliskt kan försvara. Det innebär inte att alla jag avbildat önskat delta eller ens uppskattat det, däremot respekterar jag den som tydligt genom gester eller miner väljer att visa sitt missnöje.

Den här diskussionen liknar frågan om olika badtider för kvinnor och män. Skall vi böja oss för människor som inte tycker att våra lagar är bra, bara för att det oftast är det enkla sättet?
Eller skall vi insistera och hävda vår rätt?
Det beror naturligtvis på situationen, men jag kommer nog att dra ut på raderandet och försöka förklara vilka lagar som gäller. Om inte det fungerar eller om situationen blir hotfull så viker jag mig.
Det känns som Sverige idag blir mer och mer internationellt och att människor tror att andra regler gäller.
Jag bor och arbetar i Arjeplog där tusentals ”biltestare” varje år testar fordon och komponenter.
Här finns också ett antal fotografer som jagar hemliga bilmodeller.
Det händer ofta att biltestare som fångats på macken eller utanför systemet blir mycket upprörda och försöker hindra fotografen att göra sitt jobb.
När jag förklarat att det är olagligt i Sverige att hindra någon att utföra sitt arbete möts jag enbart av oförstående.
En rolig grej hände mig i huvudstaden. Vandrade som vanligt med kameran i hand attackeras jag plötsligt av en mycket upprörd kvinna.
Vad gör du, skrek hon ut över halva Stockholm, fotograferar du kvinnor och barn bakifrån (din perversa jävel)?
Det är min hustru och barnbarn förklarade jag varpå kvinnan försvann ner i asfalten.

Jag tycker ändå att man som regel ska respektera om någon inte vill vara med på bild. Ni vet hela konkarongen om skyddad identitet osv. och det var någon artikel om civila poliser som inte ville bli fotograferade som jag definitivt tycker man ska respektera. Folk kan ju dessutom lida av dysmorfofobi. De flesta gatufotografier är inte av den kvaliteten att de måste försvaras till varje pris och principer gör oftast mer skada än nytta.

alfin sa:

Jag tycker ändå att man som regel ska respektera om någon inte vill vara med på bild. Ni vet hela konkarongen om skyddad identitet osv. och det var någon artikel om civila poliser som inte ville bli fotograferade som jag definitivt tycker man ska respektera. Folk kan ju dessutom lida av dysmorfofobi. De flesta gatufotografier är inte av den kvaliteten att de måste försvaras till varje pris och principer gör oftast mer skada än nytta.

Klicka för att se resterande...

Jag respekterar att folk inte vill vara med på bild men det betyder inte att jag kommer att radera några bilder. Till skillnad från dig så tror jag att principer ofta är viktiga att hålla fast vid, särskilt när det gäller yttrandefrihet som i detta fallet. Börjar man tumma på det här med att fota vem man vill i det offentliga så kommer fler och fler människor ifrågasätta att man faktiskt får göra så. Jag vill absolut inte ha det som i Frankrike eller Tyskland! Rätten till sin egen bild och dylikt. Usch! Folk behöver acceptera att det finns företeelser i samhället som de inte gillar men får leva med. Det är fritt fram att protestera men det innebär inte att det blir nåt resultat.

Poliser kan ju uttrycka en önskan om att inte bli fotade men som de betedde sig i den incident to hänvisar till gör ju att det är ännu viktigare att filma dem eller att ta foton.

Mvh
Fredrik

Frekeman sa:

Jag respekterar att folk inte vill vara med på bild men det betyder inte att jag kommer att radera några bilder. Till skillnad från dig så tror jag att principer ofta är viktiga att hålla fast vid, särskilt när det gäller yttrandefrihet som i detta fallet. Börjar man tumma på det här med att fota vem man vill i det offentliga så kommer fler och fler människor ifrågasätta att man faktiskt får göra så. Jag vill absolut inte ha det som i Frankrike eller Tyskland! Rätten till sin egen bild och dylikt. Usch! Folk behöver acceptera att det finns företeelser i samhället som de inte gillar men får leva med. Det är fritt fram att protestera men det innebär inte att det blir nåt resultat.

Poliser kan ju uttrycka en önskan om att inte bli fotade men som de betedde sig i den incident to hänvisar till gör ju att det är ännu viktigare att filma dem eller att ta foton.

Mvh
Fredrik

Klicka för att se resterande...

Men håller ni alltid på era principer så kanske det blir som i Frankrike eller Tyskland, alla vill inte bli fotograferade bara de går ut från sitt hus. Är det så svårt att låta någon ha sitt privatliv i fred bara för att man går på en allmän plats, så hävdar ni gatufotografer er rätt att bilder fast den som blir fotograferad inte vill bli fotograferad. Är det så svårt att respektera detta.

tumlaren sa:

Men håller ni alltid på era principer så kanske det blir som i Frankrike eller Tyskland, alla vill inte bli fotograferade bara de går ut från sitt hus. Är det så svårt att låta någon ha sitt privatliv i fred bara för att man går på en allmän plats, så hävdar ni gatufotografer er rätt att bilder fast den som blir fotograferad inte vill bli fotograferad. Är det så svårt att respektera detta.

Klicka för att se resterande...

Du har ingen rätt till privatliv på allmän plats – det är en motsägelse i sig! Möjligen har det de senaste åren införts nån typ av lagstiftning kring dold fotografering men i stort så gäller nog vad jag skrev i förra mening. Och ja, jag hävdar definitivt att yttrandefrihet är mycket viktigare som princip än att man måste respektera några få individers vilja som inte vill vara med på bild. I praktiken så är det många gatufotografer som böjer sig inför någon som vill att man ska ta bort bilder och det är ju upp till dem att göra det. Men, jag skulle inte göra det själv.

Frekeman sa:

Du har ingen rätt till privatliv på allmän plats

Klicka för att se resterande...

Inte juridiskt nej, men jag tycker det luktar paragrafrytteri att alltid enbart utgå från den juridiska sidan av den saken och inte ens överväga att beakta hur andra människor kanske upplever att bli fotograferade.

Jag håller nog med Lars Möllerström: människor kan ha alla möjliga skäl att inte vara med på bild. De behöver inte ens vara speciellt bra skäl - enligt min måttstock - för att man av vanlig vänlighet ändå kan välja att respektera de skälen.

Är inte bilden viktig eller intressant skulle jag själv utan någon närmare eftertanke radera den om någon bad mig. Men jag kan heller inte säga att jag tycker att andra skall eller bör agera så - det är helt upp till var och en. Lagen ger oss rätt att ta och behålla bilder, resten handlar bara om vår egen känsla för hur vi vill agera mot människor omkring oss.

Grevture sa:

Inte juridiskt nej, men jag tycker det luktar paragrafrytteri att alltid enbart utgå från den juridiska sidan av den saken och inte ens överväga att beakta hur andra människor kanske upplever att bli fotograferade.

Jag håller nog med Lars Möllerström: människor kan ha alla möjliga skäl att inte vara med på bild. De behöver inte ens vara speciellt bra skäl - enligt min måttstock - för att man av vanlig vänlighet ändå kan välja att respektera de skälen.

Är inte bilden viktig eller intressant skulle jag själv utan någon närmare eftertanke radera den om någon bad mig. Men jag kan heller inte säga att jag tycker att andra skall eller bör agera så - det är helt upp till var och en. Lagen ger oss rätt att ta och behålla bilder, resten handlar bara om vår egen känsla för hur vi vill agera mot människor omkring oss.

Klicka för att se resterande...

Som sagt, det är upp till var och en. Rätta mig om jag har fel men i allt större utsträckning så förbjuds eller begränsas fotografering där den tidigare var tillåten; jag syftar främst på skolor där vad jag förstår föräldrar inte längre får fota sina barn. Jag beklagar denna utveckling djupt och vill därför värna om friheten att fotografera där man verkligen får göra det; i det offentliga rummet. Man ska som gatufotograf inte behöva känna att man gör något fel – det är en svår genre ändå.

I praktiken för egen del så är frågan en icke-fråga egentligen eftersom det är så ytterst sällan som någon ifrågasätter mitt fotande och när de har gjort det så har jag helt enkelt ljugit för dem och sagt jag inte alls fotograferade dem. Och den enda gång (i Paris) då någon bad att få titta igenom min kamera så sa jag nej. Inga problem.

Om man inte säger ifrån så stöder man vanföreställningen som många har att man inte får ta foton av dem om de inte vill.

Frekeman sa:

Som sagt, det är upp till var och en. Rätta mig om jag har fel men i allt större utsträckning så förbjuds eller begränsas fotografering där den tidigare var tillåten;

Klicka för att se resterande...

Det handlar nog mycket om att fotografering (och publicering av tagna bilder) numera är så spridd att man i en del sammanhang (på mer eller mindre goda grunder) tycker att det blir störande på ett sätt som var ovanligt förr.

Du nämnde skolan som exempel: En kompis (som själv är fotoentusiast) berättade om luciatåg som påminde om en presskonferens med ideliga blixtar och där en majoritet av föräldrarna verkade mer intresserade av att fota och videofilma än att faktiskt lyssna när barnen sjöng. Tills skolpersonalen (till vissa föräldrars förtret och andras lättnad) bad alla låta bli att fotografera. Tror inte det är unikt för den skolan.

Om man inte säger ifrån så stöder man vanföreställningen som många har att man inte får ta foton av dem om de inte vill.

Klicka för att se resterande...

Så kan man ju se det. Fast jag tror också man med en överdrivet legalistisk attityd kan bidra till att driva fram just de juridiska förbud vi verkligen inte vill ha. Rättigheter som missbrukas (eller av tillräckligt många upplevs som att de missbrukas) kan lätt bli inskränkta.

Jag tycker att det är bra och enormt viktigt att vi har rätten att ta bilder i det offentliga rummet. Men jag har svårt att se varför det skulle stå i ett motsatsförhållande till att man också kan välja att respektera människors vilja att inte vara med på bild.

Grevture sa:

Det handlar nog mycket om att fotografering (och publicering av tagna bilder) numera är så spridd att man i en del sammanhang (på mer eller mindre goda grunder) tycker att det blir störande på ett sätt som var ovanligt förr.

Klicka för att se resterande...

Köper inte det riktigt.

Varför?

Därför att jag upplever att oftast verkar folk bli mer upprörda om någon fotograferar med en kamera än med en telefon.

Samtidigt fotograferas det en enormt massa med telefoner precis över allt nu förtiden.

Vem tror ni enklast och troligast publicerar fotona mest och snabbast på nätet? Telefonfotaren eller kamerafotaren?

Sorry, ser ingen som helst logik i det resonemanget.