Jag fick ett mail häromdagen från en hobbyfotograf som ifrågasatte proffsfotografins framtida existens: "Vi som är duktiga amatörfotografer ger gärna bort bilder gratis om de publiceras."

Är proffsfotografer ett utrotningshotat släkte?
I denna bloggpost reder jag ut begreppen:
http://apeloga.se/ar-alla-fotografer/

Adam Haglund
grundare av fotobyrån Apelöga i Malmö

Nu ska jag såklart titta på din post med, men en snabb sammanfattning av vad jag hört i dessa diskussioner.

- Vem som helst kan fixa en bra bild. Proffset fixar det snabbare och är mer "osynlig". Frågan är såklart om kunden bryr sig om detta.

- Bildberättandet är viktigare/lika viktigt och är något som utmärker en "riktig" fotograf. Kort sagt så fixar ett proffs att leverera bilder som inte bara är bra, utan även berättar en historia. Frågan är såklart om kunden bryr sig om detta.

- Proffsen klarar av att anpassa sig. Amatörer är oftast bra i sin bekvämlighetszon. Proffsen kan lösa "allt", köra en MacGyver, bygga ihop ersättningsutrustning på plats och leverera ett resultat. Även när allt gick fel. Frågan är såklart om kunden är villig att betala för detta.

Jag känner att jag KAN prestera bättre enskilda kort än vissa "proffs". Men jag skulle aldrig få för mig att ta betalt för ett jobb (eller ens göra ett). För SÅ bra är jag inte på att vara fotograf =)

Snapphane sa:

Nu ska jag såklart titta på din post med, men en snabb sammanfattning av vad jag hört i dessa diskussioner.

Jag känner att jag KAN prestera bättre enskilda kort än vissa "proffs". Men jag skulle aldrig få för mig att ta betalt för ett jobb (eller ens göra ett). För SÅ bra är jag inte på att vara fotograf =)

Klicka för att se resterande...

Håller med dig i stort angående de argument du nämner, och att de är tveksamma hur en kunds synvinkel.

Dock. För mig är huvudargumentet att en amatör kan ta bra bilder _ibland_ men ett proffs löser _alltid_ uppgiften. Som jag skriver i bloggen:

"Att ta en snygg bild på en solnedgång kan vem som helst göra. Men att göra snygga bilder från en presskonferens i lysrörsljus kräver mer än en bra kamera. De flesta uppdragsgivare har inte råd att chansa, utan måste anlita proffs som levererar."

Och _detta_ är kunder beredda att betala för.

Sedan finns ytterligare några argument i texten. Läs så kan du bygga på din samling.

/Adam

Antalet publicerade bilder inom dagspressen som inte är tagna av professionella fotografer har legat på samma nivå under flera flera decennier. Så inom den sektorn är "amatörfotografer" inget egentligt hot mot de professionella.

Källa: Massmedier, I wadbring forskare i medieutveckling

Bra bloggpost, håller med dig i dina analyser. Dock så går ju tekniken framåt, Canon 7D mark II har t ex en funktion som väntar på att ljusrör ska bli optimalt innan den tar kortet ;-)

grummel sa:

Antalet publicerade bilder inom dagspressen som inte är tagna av professionella fotografer har legat på samma nivå under flera flera decennier. Så inom den sektorn är "amatörfotografer" inget egentligt hot mot de professionella.

Källa: Massmedier, I wadbring forskare i medieutveckling

Klicka för att se resterande...

Intressant! Tack för faktan.

Snapphane sa:

Bra bloggpost, håller med dig i dina analyser. Dock så går ju tekniken framåt, Canon 7D mark II har t ex en funktion som väntar på att ljusrör ska bli optimalt innan den tar kortet ;-)

Klicka för att se resterande...

Felet med lysrör är inte så mycket färgtemperatur och flimmer, utan att det kommer rakt ovanifrån. För att få lysrörsljus snyggt måste man montera om lamporna.

På 90-talet kom Desktop publicing-trenden då alla kunde göra grafisk layout med program som Word och Pagemaker. Tryckerierna fick in en mängd hemska original från klåpare som ville slippa betala för en formgivares tjänster.

Hur gick det?

Idag har folk insett att ska det bli snyggt och bra så behövs det ett proffs. Vissa enkla dokument gör folk själva, men de mer avancerade gör proffsen.

Det går kanske att dra paralleller till fotovärlden. Vissa enkla jobb har försvunnit, samtidigt kommunicerar allt fler företag och organisationer med bilder. Medvetenheten om bildkommunikation har utvecklats en hel del de senaste 20 åren.

Att arvodena är samma som för 15 år sedan låter som en överdrift. Tidskriftsmarknaden har det absolut tufft och visst kan det vara svårt att få betalt enligt de officiella prislistorna. Men det finns tidningar som betalar okej och de flesta frilansare jobbar även för informationsavdelningar, reklambyråer med mera.

adamhaglund sa:

Felet med lysrör är inte så mycket färgtemperatur och flimmer, utan att det kommer rakt ovanifrån. För att få lysrörsljus snyggt måste man montera om lamporna.

Klicka för att se resterande...

Absolut, är bara jobbig och påminner om att tekniken konstant utvecklas och gör det lättare. Lightroom och Photoshop utvecklas också. Allt bidrar till att det går att bli "proffs" bara man betalar tillräckligt mycket...och lägger 8 veckor på att rädda bilderna i efterbehandlingen =P

Appropå ljus så var det väl iPhone som kom med en färgad blixt för att "rädda" dåliga bilder. Smart, praktiskt och mer "proffsigt" =)

Snapphane sa:

Absolut, är bara jobbig och påminner om att tekniken konstant utvecklas och gör det lättare. Lightroom och Photoshop utvecklas också. Allt bidrar till att det går att bli "proffs" bara man betalar tillräckligt mycket...och lägger 8 veckor på att rädda bilderna i efterbehandlingen =P

Appropå ljus så var det väl iPhone som kom med en färgad blixt för att "rädda" dåliga bilder. Smart, praktiskt och mer "proffsigt" =)

Klicka för att se resterande...

Hehe ja... men nej, jag tror verkligen inte att det är så. Lika lite som att alla kan skriva en bestseller-roman bara man har en MacBook Air.

Snackar vi pressfoto är redan den specialiserade yrkesfotografen till stor del detroniserad. Vi ser det varje dag i dagspressen.

För mig som varit med "från början" som anställd pressfotograf under många år (från den analoga tiden och övergången till digital fotografering är utvecklingen helt klar. Jag körde även egen firma ett antal år.

"Bara det är en skarp bild så..." tycktes man resonera och på den tidningen jag varit mest anställd/knuten till ser läget ut som följer: Från 3½ anställda fotografer har man nu 1 (en) anställd fotograf. Och inte ens det är hela sanningen då denne "specialist" numera också fått sin tjänst delad så att vederbörande också ska leverera text samt artiklar.

Det hela började med begreppet "multijournalist" i början på 2000-talet. M a o ansågs det vara idealet om alla journalister kunde skriva, fotografera och redigera.

När digitalkamerorna kom i alt högre utsträckning började idén sjösättas. Med eller utan bildseende utrustades skribenterna med en digitalkamera och fick "skarpa bilder" för det mesta. Det ansågs efter en övergångstid räcka. För sport- och actionfoto användes dock fortfarande anställda fotografer som dock skulle börja leverera text också och göra allmänreportage.

Antalet bilder med bylinen "Foto: Privat" har ökat liksom "Text och Foto: XXXXX dvs skribentens namn" har ökat väldigt mycket.

Jag hade redan innan den här boomen blivit "min egen" eftersom jag förutsåg den. Till en början gick det bra, men allt eftersom ovanstående utveckling fortskred blev uppdragen färre och färre. Vi hade stora diskussioner inom Journalistförbundet, men det gagnade föga.

Anser koncernledningen att det blir "good enough" med i mina ögon sämre bilder, ojämnare resultat utan att ha fler yrkesfotografer anställda eller anlitade så blir det också så.

Marknaden för oss yrkesfotografer har minskat, men visst tusan behövs vi om vi diskuterar bildkvalitet och jämnhet samt snabbare arbetsflöde och pålitlig leverans.

Nu har jag pensionerat mig (lite i förtid) men anser att fotografyrkets fana bör hissas högre än som nu nästan hänga på halv stång.

//Lennart

Jag håller i stort med om resonemangen i många av de tidigare inläggen. Mina egna intryck:

- Den totala bildkonsumtionen i samhället har ökat. Tidningen Journalisten gjorde till exempel 2011 en koll där de mätte relationentext/bilder på nyhetssidor. Mellan 1980 och 2010 hade andelen text på sidorna halverats till förmån för i första hand större, men också fler bilder. Webben är väldigt bildorienterad. Vi har mer bilder i allt från magasinspress (kika t.ex. i gamla datortidningar - rena Pravda till kokböcker.

- Det kanske mest genomgripande skillnaden för yrkesfotografer är att fotomarknaden förändrats. Försöker man som fotograf tjäna pengar på samma sätt och med samma affärsmodell som man gjorde för 10, 15 eller 20 år sedan så har man det jobbigt idag. Vissa förr stora genrer har nästan försvunnit (t.ex. den lokala fotostudion som tar barn- student-, familjebilder), andra har växt våldsamt (hela videodelen). Vi har helt nya grupper av bildanvändare (t.ex. webbsajter), det finns helt nya distributions- och kontakkanaler (t.ex. sociala medier eller microstockförsäljning). Genrer som enklare produktfoto kan idag ofta skötas av kunden själv, med ganska enkel utrustning. Hela medielandskapet är under förändring, dagspress krymper, traditionell tablå-TV har börjat krympa, in kommer podcasts, lokala eller specialicerade nyhetssajter, webb-TV, on-demand-TV ...

- Det utbildas fler fotografer idag än någonsin förr, och vi har en större andel av befolkningen som har relativt sofistikerad fotoutrustning (alltså sådan som ledigt kan åstadkomma bilder som har bra nog teknisk kvalitet att publiceras).

- Jag tror det finns ett fortsatt utrymme för att leva på fotografering som yrke. Det kommer fortsätta finnas kunder som betalar för en köptrygghet - de betalar hellre lite mer och är säkra på ett resultat än att de chansar på ett billigt alternativ men de inte vet riktigt vad de får. Men man får som fotograf vara beredd på en hårdnande konkurens och på att överge traditionella sätt att tjäna pengar och vara beredd att prova nya affärsmodeller och målgrupper.

Kort sagt: Det är inte enkelt att vara yrkesfotograf idag. Men inte heller omöjligt

När så många har hammare hemma?

Behövs det då snickare?

Det går inte att dra alla över en kam. Gruppen amatörfotografer till exempel är i högsta grad heterogen. Där finns duktiga fotografer som kan mäta sig med proffs avseende fotografisk hantverksskicklighet, men också andra, som kan bara kan ta bra bilder ibland.

För vad är är proffsfotografer annat än de som lever på sitt fotograferande? Och då måste man ju åtminstone ha en miniminivå av duktighet. Och den gruppen är alltså mer homogen.

För de fotografer som försörjer sig på att fotografera blir tiden för egna projekt möjligen mindre, och därmed möjligen potentialen för utveckling - amatörfotografen behöver inte bekymra sig om att köpa mat för fotopengar och har då mer tid/större möjlighet att lira själv, experimentera och utveckla sig (?).

Så, duktiga amatörfotografer (en del) kan alltså mäta sig med många proffsfotografer. Men proffsfotograferna kan alltid leverera, det är ju deras jobb. Så, jag tror att proffsfotograferna behövs även i framtiden. Vi behöver specialister, hur duktiga vi än är. Och det har ju visat sig i andra sammanhang också; även en hemmatimellare behöver hjälp av proffsen, som kan göra ett bättre jobb till slut.

Det är en väldigt tråkig utveckling att andelen anställda fotografer minskar. Men, man gör väl samma tankevurpa som då datorerna introducerades - alla kunde skriva själva, göra layout etc. Och så myten om att bara man har en bra kamera så är man fotograf...

Grevture sa:

Kort sagt: Det är inte enkelt att vara yrkesfotograf idag. Men inte heller omöjligt

Klicka för att se resterande...

Sant! Att försörja sig helt på det är mycket svårt för flertalet. Eller kanske man borde skriva "fåtalet" som verkligen försörjer sig helt på enbart fotografering.

Jag skriver under på i stort sett allt i ditt inlägg.

Räddningen för min del bestod i att nischa mig på ett par områden jag på min mindre ort hade specialkunskaper i ämnen som andra fotografer saknade. Eftersom jag tycker om att skriva levererade jag också texter inom dessa områden.

Det visade sig nämligen att uppdragsgivare inte var så intresserade att engagera 2 personer (1 som plåtar och 1 som skriver) som att göra en deal med 1 person som fixade både och. Visserligen blev det ju rena fotouppdrag också, men det berodde nog mest på att jag fanns till hands och var känd hos uppdragsgivare för att göra både och.

Rent historiskt: 1999 när jag skaffade min första pro DSLR (Nikon D1) var det löjligt enkelt att få uppdrag samt sälja bilder till såväl lokalpress som de större riksdrakarna eftersom bilderna kunde snabbt sändas.
Gällde bara att vara tillgänglig. De flesta större och mindre tidningar körde vid denna tidpunkt fortfarande med film i kamerorna som sedan scannades. Så där fanns några goda år.

Nu har ju mediabranschen varit i snabb förändring under de sista 10 åren. Så det är svårt att dra direkta jämförelser mellan förr och nu. Även om "förr" inte alls ligger speciellt långt tillbaks i tiden.
(Tror att många pro-wannabees skulle bli förvånade över om jag skrev ned vad som förväntades av en helgfotograf under en lördag/söndag med bevakning/utgivning på tre orter när man valt att inte ha någon kopist och den ensamme helgfotografen skulle framkalla och kopiera samtliga bilder och ofta plåta kanske 14 allmänreportagehändelser+ 1-2 hockeymatcher, någon handbollsmatch, 2-3 fotbollsmatcher+trafikolyckor/bränder som ofta hände utanför bevakningslistan och därtill kanske tillbringa 50-60 mil i bilen under ständig tidspress. Det fanns heller inga ursäkter för att komma med dåliga bildresultat eller missa något av uppdragen (såvida inte något fullständigt exceptionellt inträffade) och deadline var deadline. Under sen kväll och natt skulle dessutom polisradio ständigt stå på invid sängen.
Naturligtvis var inte varje helg så här, men ganska ofta och vi var 3 fotografer som gick efter schema så var och en hade var 3:e helg och var ledig 2. Därtill fanns ingen AF och filmerna gick sällan med bra resultat att pressa över 1600 ASA eller ISO som det benämns numera.)

Med det som skrivits inom parantes så fordrades det alltså stor snabbhet, rutin, bildseende och järnvilja. Jag känner när jag skriver detta hur magsyran stiger i strupen. Lägg därtill att det saknades GPS och mobiltelefon fast det fanns kommunikationsradio till nattchefen.

Med dagens kameror och sändningsmöjligheter samt möjlighet att till största delen kunna redigera bilden i kameran skulle ovanstående vara piece of a cake. Men branschen har förändrats så att andra krav ställs.

Du har ju visat vad som är möjligt (men hade varit mycket svårt anno dazumal) att i bild och text rapportera snabbt och på ett mycket bra sätt från Photokina. Trots alla "hjälpmedel" som finns idag kräver det en massa rutin, kunskaper och social kompetens. Det handlar alltså inte bara om att var skicklig fotograf.

Bästa Hälsningar

//Lennart

Så länge det finns en efterfrågan på bra bilder finns det jobb. Bra bilder kan inte vem som helst göra. Om det nu är en person som gått en tvåårig eller längre fotoutbildning eller en självlärd är mindre viktig. Jag saknar gedigna fotoreportage där fotografen har fått tid på sig att utveckla ett bra material som berättar mer än vad texten kan göra.

easyrider sa:

Jag saknar gedigna fotoreportage där fotografen har fått tid på sig att utveckla ett bra material som berättar mer än vad texten kan göra.

Klicka för att se resterande...

Jo, det är du garanterat inte ensam om att sakna.

//Lennart

Tror inte skickliga amatörer kan ersätta proffsen. När du tar och får ett uppdrag så handlar ju mycket om att kanske ta bilder man inte tycker är så roliga att ta. Sen så skall man sitta och redigera tråkiga bilder i kanske 8-10 timmar. Håller med om att entusiasten ofta är mycket skicklig fotograf och dessutom ofta presterar utifrån en bekvämlighetszon som ligger helt i linje med intresset och fotostilen. Ett fullfjädrat proffs måste kunna lösa allt. Man fotar för pengar och det är pengar som motiverar att man lägger ner timmar på tråkiga fotografier. En skicklig amatör skulle troligtvis tröttna rätt fort på att fotografera det den inte vill fotografera och dessutom vara pressad i tillvaron av att hålla tider, skapa fotolust just en dag då man egentligen inte ville fotografer, hålla deadlines osv.

"Behövs Taxi-chaufförer när nästan alla har bil.....?"

Jo, lite långsökt - men i bland behövs det ett "proffs" i dom flesta sammanhang.
Inte blev alla Snickare och Målare arbetslösa för att Timell&Co visar hur man kan fixa hemma.

Göran R sa:

i bland behövs det ett "proffs" i dom flesta sammanhang.

Klicka för att se resterande...

Absolut. Men problemet är att bildanvändaren ska inse det. Precis som det finns en del hemmafixare som borde anlita ett proffs för att få ett vettigt resultat så finns det företag som borde köpa in proffsbilder, men som inte gör det.

Om vi undantar bildbyråer och dagspress så fungerar marknaden för frilansfotografer. De har kanske blivit lite tuffare generellt och på en del håll, som tidskrifter så är det sämre än förr. Samtidigt har det uppstått nya bildbehov på annat håll. För 15 år sedan var det inte många som fick uppdrag att ta bilder till en webbsida.